I dag, den 21 februari, firar världen Internationella modersmålsdagen. Det är en påminnelse om att språk inte bara är ord med olika form och uttal, utan en grund för demokrati, jämlikhet och delaktighet. Norden, där över hundra språk talas, borde denna dag vara ett tillfälle att inte bara fira mångfalden – utan också försvara och utveckla den.
I flera nordiska länder ifrågasätts modersmålsundervisning från politiskt håll. Minoritetsspråkens ställning försvagas, och rätten till tolk riskerar att ersättas av AI-lösningar och distanstolkning. Samtidigt ökar trycket på att låta engelskan dominera utbildning, forskning och arbetsliv. Det är lätt att tro att ett gemensamt språk innebär enkelhet. Men priset för att minska den språkliga bredden är högt: minskad demokratisk delaktighet, sämre integration och ett fattigare kulturliv. I en global ekonomi är dessutom en flerspråkig befolkning en styrka, särskilt i regioner som Norden där de nationella språken är små.
Modersmålet är människans första verktyg för att förstå världen. Barn som får utveckla sitt modersmål lär sig andra språk bättre. Vuxna som får tillgång till tolk i kontakt med vård och myndigheter kan fullt ut utöva sina rättigheter. Äldre minoritetsspråkstalare behåller värdighet och identitet när de får omsorg på sitt eget språk. Att skydda modersmål är därför inte en kostnad – det är en investering i social sammanhållning och en viktig resurs i beredskapstider. Under covid-19-pandemin såg vi tydligt hur bred språkkompetens gjorde samhällsinformation tillgänglig för fler.
Norden har länge varit stolt över sin språkgemenskap. Att danskar, norrmän och svenskar kan tala med varandra utan tolk är en unik styrka. Svenskan är också brett förstådd i Finland, både som ett modersmål för många och lärt i skolan för de andra. Men även detta kulturarv kräver aktiva politiska beslut, bland annat genom stärkt utgivnings- och översättningsstöd. När engelskan ges förtur riskerar den interna nordiska språkförståelsen att urholkas. Samtidigt måste vi se hela den verklighet vi lever i: Norden är också hem för samiska språk, grönländska, romska språk, teckenspråk, meänkieli, kvänska, arabiska, tigrinja, persiska, bangla, franska, ryska, tyska, spanska, estniska – listan kan göras lång. Det är denna mångfald som gör regionen levande.
Vi PEN-center i Norden som undertecknar denna artikel vet att engagemanget och kunskapen finns: i skolor och bibliotek, i vården, på arbetsplatser samt inom kultur- och yttrandefrihetsorganisationer. Men det räcker inte.
Politiker på alla nivåer måste stå upp för språklig mångfald inom alla områden: modersmålsundervisning, rätten till tolk, minoritetsspråkens ställning, nordisk språkförståelse och en bred litterär palett. Det kan framstå som separata frågor, men liksom språken själva hänger de samman. Tillsammans värnar, möjliggör och försvarar dessa områden varje människas rätt till sitt språk – något som också bör vara en utgångspunkt för ett starkt Norden.
Svenska PEN
Dansk PEN
Norsk PEN
Suomen PEN – Finlands PEN
